Tornseglarnas fascinerande liv

Himlen, tornseglarens element

Tornseglarna spenderar nästan hela livet på vingarna – i flykten jagar de insekter, dricker och badar i regnet, parar sig och sover. De flyger under flera månader utan avbrott, och landar i stort sett bara under häckningen vid sina bon. Unga tornseglare är luftburna från det att de lämnar boet tills de häckar för första gången efter 2-3 år. Det tar 5-8 veckor innan de är självständiga. När tornseglare övernattar i luften stiger de upp till en höjd på mellan 1-3 km. Där glider de med låga hastigheter genom natten, men en av hjärnhalvorna är alltid aktiv. Häckande tornseglare övernattar dock i sina bohål.

Till formen påminner tornseglarna om svalorna, varför de tidigare också kallades ”tornsvala”. Tornseglaren är också något större och har smalare och skärformiga vingar som är längre än kroppen och flygsilhuetten liknar formen av ett ankare. Tornseglarens gälla skri skiljer sig tydligt från svalornas lågmälda ”pladdrande”. Tornseglare är kolonifåglar och söker sällskap därför ses de ofta på kvällarna flyga i grupper tillsammans och jagar blixtsnabbt genom gatorna och mellan hus. Sina gälla ”srii – srii” väcker hos oss känslan av livsglädje. För tornseglarna har ropen viktiga funktioner. I sitt mörka bohål kan de känna igen sin partner eller en konkurrent. Skriande tornseglare attraherar andra tornseglare och på så sätt kan icke häckande ungfåglar hitta kolonier och en egen boplats.

Tornseglarna är flyttfåglar och är hos oss bara en kort tid – de kommer hit för att häcka ungefär mellan mitten av maj till mitten av augusti. Större delen av året tillbringar de i Afrika söder om Sahara, framför allt ovanför tropiska regnskogar i Västafrika och vid ekvatorn i Centralafrika.

Flyktartisten tornseglaren

I glidflykt flyger de med en hastighet på ca 30-40 km/h, vid insektsjakt ca 40-60 km/h, vid flyktspel ca 100 km/h och kan nå en maximal hastighet upp till 200 km/h. Per år kan det bli en flygsträcka upp till 200 000 km vilket är ungefär 100 gånger sträckan Malmö-Abisko.

Tornseglare livnär sig på insekter som de fångar i luften. Huvudföda är flygande bladlöss och myror, flugor, blomflugor, skalbaggar, myggor, samt spindlar som driver fram i luften. Födan samlas i strupsäcken där det bakas ihop av saliv till en ca hasselnötsstor boll som kan innehålla flera hundra insekter. Föräldrafågeln levererar ca en boll varje timme till ungarna.

Vädret spelar en viktig roll i förekomsten av insekter. I högtrycksområden med bra väder (sol och värme) finns det gott om insekter. Vid lågtryck med dåligt väder (kyla, regn och blåsigt) finns det mycket färre insekter. Tornseglarnas specialisering på flygande insekter innebär då problem vid blött och kallt väder. Men de kan undvika lågtrycksområden genom en så kallad ”väderflykt”. När det närmar sig sämre väder kan fåglarna känna av en minskad insektsmängd och förändrade tryckförhållanden och ge sig av upp till hundratals kilometer för att hitta bättre väderförhållanden. Ungarna i boet får då klara sig flera dagar utan mat. För att överleva sänker de vissa kroppsfunktioner: kroppstemperaturen minskar, hjärtat slår långsammare och andningsfrekvensen minskar. I denna typ av dvala kan de leva på sina fettresurser i över en vecka till föräldrarna kommer tillbaka med föda.

Häckning

Bobygget är ett livslångt projekt, tornseglare samlar bomaterial som uppvirvlade grässtrån, småfjädrar, flygande frön och hår. I flykten och limmar ihop det med saliv till en liten boskål. De är ortstrogna och kommer ofta tillbaka till samma hål år efter år. Varje år bygger paret på boet och samma boskål används hela livet. I genomsnitt ligger livslängden vid 5-8 år. Den äldsta kända individen blev 21 år. Tornseglare lägger 2-3 vita ägg i en kull per säsong. Båda föräldrarna delar på ruvningen av kullen och matningen av ungarna.

I Sverige lägger tornseglarna ägg (normalt 2-3) i månadsskiftet maj-juni vilka de ruvar 18-25 dagar. Ungarna är i boet i 37-56 dygn och lämnar boet mellan slutet av juli och mitten av augusti. Den varierande längden på ruvnings- och uppväxtperioden beror på väderförhållanden vilka påverkar om det är bra tillgång eller brist på föda.